ARTER SOM HAR ÅTERUPPSTÅTT

Om liknelsen ursäktas så här i påsktider!

Två arter som var nära på att försvinna från jordens yta var ju visenterna och davidshjortarna. Tack vare några hängivna entusiaster och lite tur så finns det nu några tusen djur av dessa sorter. Davidshjortarna några tusen och visenterna runt 7 000 djur. Ännu för litet antal men ändå på god väg.

Även om det finns 7 000 visenter så är det ändå mindre än antalet tigrar i världen och ungefär lika stort antal som den sällsynta svarta noshörningen i Afrika. Tyvärr är det svårt att hitta platser att släppa ut så många fler visenter till.


Därför är det en förmån att få följa räddningsarbetet och alla de engagerade människor som lägger tid, kraft och kunskap för att göra ett bidrag till arten.  Tänker ofta på alla dessa människor, som jag aldrig kommer att få veta namnen på men som har betytt så mycket. Däremot försöker jag hålla kontakt med alla dem som arbetar idag med visnterna.


Vi som har följt räddningsarbetet med dessa två arterna vet att det inte finns många platser där davidshjortarna kan leva som i naturen. Fader Davids hjort levde ju en gång i tiden endast i de kinesiska kejsarnas jaktpark i Peking, sedan den varit utdöd i naturen i Kina i flera tusen år. Några exemplar sändes till Europeiska djurparker tack vare Fader Pere Davids arbete i Kina. Dessa 14 djur blev stommen till hertigen av Bedfords hjord på Woburn Abbey.


Just idag har jag sett davidshjortarna vada i den översvämmade havsviken med sina åtta kalvar. Se klippet när kalvarna skall hoppa över vattnet för första gången. En helt fantastisk syn. https://www.facebook.com/eriksbergviltochnatur



Idag har jag också haft förmånen att kunna observera när en av de äldre visentkorna gick iväg från flocken och begav sig ut på egen hand. Min tolkning är att det är mycket möjligt att de går undan så för att kalva. Vi får se om jag får rätt.



Foto: Christina Sandin, Dadino foto


ÄLDSTA VISENTEN I naturreservatet
I Bialowieza har forskarna kunnat följa en vild visentko som levde tills hon blev 24 år. Därför brukar man säga att vilda visentkor inte lever längre än 25 år och för tjurar 20 år som regel. I fångenskap kan några enstaka individer bli lite äldre.


I vilt tillstånd märker forskarna visenterna för att kunna följa dem under deras levnad. På Eriksbergs naturreservat är det lättare eftersom  jag känner igen individerna och följer dem över livet. Den äldsta visentkon på Eriksberg föddes vid millenium skiftet år 2000. Hon är således på sitt nittonde levnadsår i år.

Första bilden jag har på henne är när hon är en fyraårig liten kviga. Nu har jag således följt henne i 15 år nu. Så det är en kär gammal individ.


Många kanske skulle tro att detta är en av ledarkorna eftersom hon är så gammal, men så är det faktiskt inte. Hon har skickligt undvikit konflikter och rangstrider. Hon lever ett lugnt och tryggt liv. Däremot är hon väldigt stöttande när yngre kvigor behöver kalva. Hon följer ofta med dem undan in i skogen och fungerar som stöd.


Den här gamla damen har fött tio kalvar. Det är faktiskt riktigt bra, men nu var det ett tag sedan sist. Det ska bli spännande och se om hon överraskar oss med en kalv i år. Eller om hon har pensionerat sig på heltid.


Första kalven föder hon under sitt fjärde levnadsår. Hon har fött nästan uteslutande kvigkalvar. Endast en tjurkalv har hon fått. Fem av hennes kvigor går kvar på Eriksberg som avelskor, fyra har skickats till andra uppfödare varav en som har släppts ut i det fria i Kaukasus i Ryssland.

En riktig "bragdmamma" således, men som ändå inte gör så stort väsen av sig i flocken.


Vi följer henne noga för att se till så att hon mår bra så här på sin ålders höst!