Nyheter/News
-
2019-04-22Inte många som får se en visentfödsel
-
2019-04-21Årets första visentkalv
-
2019-04-21De första visenterna har kommit till Lille Vildmose
-
2019-01-26The catastrophe in Bialowieza
-
2018-10-24Borås djurpark oktober 2018
Kontakt/Contact
VILKET FANTASTISKT PRIVILEGIUM
För mig är det riktigt fantastiskt att ha förmånen att få vara med och guida intresserade besökare på safari i det stora naturreservatet Eriksberg i Blekinges skärgård.
Idag den första februari på det nya året är det för ovanlighetens skull lite kallt och snö här i söder. Solen tittade fram mellan de mörka molnen när vi kom ut till havet. Då fick vi se en fantastisk syn. En stor havsörn lyfter så sakta bara en bit ifrån oss. Först då, när man ser en örn på nära håll, förstår man egentligen hur stora de är. Nästan som en kondorkänsla. Senare flög ytterligare två havsörnar över oss. Helt underbart, en upplevelse för livet.
Jag har också haft det fantastiska privilegiet att kunna göra en långtidsstudie på Eriksbergs visenter, nu under många år. Genom att föra ett identitetsregister över varje djur är det möjligt för mig att kunna följa de enskilda individernas beteenden. Har kunnat följa hur de olika grupperingarna lever vid olika årstider. Studera dominansförhållanden både bland hondjuren och tjurarna. Bokföra deras liv från det att de föds och genom livet i det stora naturreservatet.
Samtidigt som jag kan berätta spännande historier om visenternas liv för intresserade besökare när vi kör runt med safarijeepen eller vandrar till fots i den fantastiska naturen.
I år är det hundra år sedan "Katastrofen i Bialowieza", när den sista vilda visenten sköts och det fantastiska räddningsarbetet började. Den historien berättar jag gärna om.
I fredags kunde gruppen som följde med mig på safarin se, förutom örnarna, också se de övriga "Big five" djuren. Vi kom också visenterna väldigt nära och då berättade jag om årets kalvar som hade fötts här.
En fantastiskt fin utdelning på vår vintersafari här på Eriksberg.
Februari 2019, både människor och djur kämpade desperat för att överleva vintern efter första världskriget i urskogen i Bialowieza. (Foto: Alexander Bolbot Bialowieza National Park 2011).
KATASTROFEN I BIALOWIEZA
” Det tidigare förbjudna villebrådet, konungarnas högvilt, visenterna, som i mer än 700 år hade skyddats här i skogen av skogvaktarna. De var halvtama efter generationer av omvårdnad. De hade inte förstånd att fly till säkrare områden för att rädda sina liv. Så blev de också dödade en efter en när de hjälplöst vandrade omkring i cirklar, i den skog de kände till och var vana vid att bli utfodrade i” - så här skrev Professor Szafer efter sitt besök i Bialowieza april 1919.
Februari 1919.
Vintern 1918/1919 hade varit svår, både människor och djur kämpar desperat för att överleva vintern i den stora urskogen i Bialowieza i den gamla tsarens Ryssland. Bristen på mat var akut. Människorna svalt. Det gamla Ryssland var i uppror. I december hade det största krig som någonsin chockat världen äntligen tagit slut. Första världskriget bröt ut den 2 september 1914. Det NYA Polen ser dagens ljus och återtar många av sina historiska områden som under lång tid hade ockuperats av Tyskland, Ryssland och Österrike. Även den berömda urskogen i Bialowiesa blev åter igen i Polsk ägo.
Mitt i detta inferno av storpolitik och närvaro av militära trupper från flera länder och ett samhälle i kaos, levde den sista resten av världens vilda population av låglandsvisenten. Här hade de haft kungligt beskydd under 700 år, men inte nu längre, konungarnas och tsarernas tid var sedan länge slut. Katastrofen är nära.
Redan i april reste Szafer igen till Bialowieza tillsammans med de två skogsspecialisterna Eugeniusz Kiernik och Jan Kloska tillbaka. De hade fått i uppdrag att undersöka skadorna på skogen och dess djurliv. De skulle naturligtvis speciellt undersöka vad som hänt med visenterna efter kriget.
”Den 4:e april 1919 fann jag de sista spåren av fyra visenter och spår från en tjuvskytt . Det var de sista spåren efter Bialowieza skogens stora konung - Visenterna hade utplånats”.
Mitt i detta kaos startar den berömda och nu hundraåriga historien om hur visenterna kunde räddas i sista stund. Då fanns det endast 54 djur kvar i fångenskap, härstammande från endast 12 s.k. ”founders”.
IDAG hundra år senare finns återigen 5000 vilt levande visenter i flera länder i Europa igen. En fantastisk framgångssaga där även vi i Sverige har haft en roll i räddningsarbetet.